Det lät ju inte bra. Därför demonterade jag spärrskaften för att se hur det låg till med den saken, och på köpet stilla min nyfikenhet på hur ett spärrskaft egentligen ser ut inuti.
En fördel med de här spärrskaften, som jag tror inte är så vanlig på dagens verktyg utanför det rena proffssegmentet, är att de överhuvudtaget går att demontera. Det är dessutom lätt gjort. Jag skruvade först loss armen som kastar om rotationsriktningen. Den sitter med en torxskruv, och rätt torxbits ingår även i verktygssatsen. Därefter lossade jag fyra torxskruvar (samma storlek) som håller ihop de två rostfria plåtar som utgör spärrskaftets sidor. Här ska man ta det lite försiktigt, eftersom spärrhaken hålls i sitt läge med en liten fjäderbelastad kula som lätt kan sprätta iväg om man är ouppmärksam.
Mycket riktigt innehöll inget av spärrskaften några märkbara kvantiteter smörjmedel. Förklaringen var alltså inte att killen som skulle fylla på fett i spärrskaften var sjuk den dagen, utan tillverkaren ha gjort bedömningen att de inte behöver smörjas. Tribologen i mig kände sig dock inte helt bekväm med den idén (tribologi är läran om friktion, nötning och smörjning, men det visste du förstås redan), så jag satte en klick kullagerfett på spärrhjulet i varje spärrskaft. Sedan skruvade jag ihop dem igen, och märkte att mekanismen gick lite tystare än innan. Huruvida den även håller längre vet jag inte, och kan inte svara på med mindre än att jag även har ett kontroll-spärrskaft som är osmort och utsätts för exakt samma påfrestningar.
Jag upptäckte även att verktygssatsen saknar en 7 mm blocknyckel. I gengäld finns två 8 mm-nycklar. Nåväl, det finns väl en slarvpelle vid varje löpande band. Jag tror att jag har en 7 mm-nyckel någonstans, och det är bra, för minns jag inte helt fel brukar det vara den dimensionen till skruvarna på slangklämmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar